Ett 20-tal taggade Sundsdykare i fullpackade bilar kom sent en hösttorsdag upp till Dyk-Leifs hus i Hamburgsund, rakt innanför Väderöarna på västkusten. Anders och Viktoria tog rutinerat emot oss och gav den information vi behövde: När ska vi dyka? Var ska vi dyka? Vem farao är Leif? Och var i h-e kopplar man upp sig på nätet?!?

Den sista frågan löste Sasha förstås till slut och såg påtagligt nöjd ut när han med en drink i handen kunde börja tugga bytes från www. Sist i säng – och först upp till nästa morgon då frukosten stod dukad vid niosnåret, fräsch och rejäl, bådande gott för dagen. Vädret var det sämre bevänt med, men det blev aldrig mer än lite duggregn och de som valt den helt öppna snabbåten ut till Väderöarna behövde inte ångra det, trots utsattheten. Lastningen på två släpvagnar vid dykcentret, promenaden ner till hamnen och den smidiga omlastningen där tydde på god rutin både hos arrangörerna och oss själva, och strax före lunch var första par i vattnet ute vid Stora Knappen, dit snabbåten gick först. Trots en period med blåst och nederbörd på Västkusten just innan vi kom på besök var sikten förbluffande bra, framförallt vertikalt. De mäktiga klippväggarna stupade nästintill rakt ner i djupet, med avbrott för smala platåer där liv fanns nästan överallt. Maskeringskrabbor, humrar och allsköns fisk tävlade om uppmärksamheten och tävlade i färg så fort någon SD:are riktade dyklampan mot dem. Dyk-Leif-traditionen trogna serverade Anders och Anders – jo, de hette så båda två för enkelhets skull – sedan thailunch på klipporna i ett hyfsat vindskyddat gatt, en naturhamn som använts i många hundra år och fortfarande visar lämningar av förtöjningspunkter och sjömansgraffitti.

Stora Manskär följde på eftermiddagen, eller tvärtom för dem som tog den stora dykbåten med varm och skön kajuta, och återigen var det hyfsat mycket fisk och hysteriskt mycket krabbor. Rätt som det var när man låg och kikade under en sten eller nåt, kunde en spindelkrabba dimpa ner genom vattnet i sakta mak, på väg mot botten. ”Läget?” ”Lugnt!” Middagen på kvällen var lika trevlig och god som väntat och följdes av allmänt tjôt kring bordet samt intag av diverse alkoholhaltiga drycker. Dessa var dock undantagna för de tappra själar, fyra stycken om jag minns rätt, som valde att åka på nattdyk, trots kylan. De kom nöjda men något kylslagna tillbaka för att tina upp i bastun. Här bör också nämnas de allra tappraste av själar, nämligen den handfull Sundsdykare som valde att åka på höstläger med klubben endast utrustade med våtdräkt(!) - heder åt er, killar och tjejer!

Skitrarna, Trolleskären, Kyrkogårdsön och den nyupptäckta dykplatsen Hangover inomskärs, var helgens övriga mål. Mängder av hummertinor beströdde botten en bit ner i djupet. En av dem som JP och Teddy såg var så fullpackad med stora skaldjur och en fet torsk att den påminde om en studentlägenhet i Lund. Hangover-väggen inspirerade Sasha och JP till freefall. ”Jag vill djuuupt! Vi stoppar inte innan vi når botten!” hojtade den förstnämnde entusiastiskt – och hamnade visst på vråldjupa 31 meter, eller nåt. Grattis, hörru! Kalasvackra sjöpungsbeväxta väggar, dödmanshand och ännu fler jädra krabbor fortsatte förgylla dykningen som var av sådan kvalitet att de flesta kunde tänka sig att återvända. Själva dykcentret är beläget i ett privathus i ett vanligt villaområde uppe på en höjd. Trots det är det förvånansvärt gott om utrymme med tre sovrum, dusch, matrum, kök och balkong i entréplan. I källaren finns förutom en större sovsal med våningssängar också bastu och dusch. Kompressor och annat i utrustningsväg finns i garaget som även tjänstgör som torkrum – och det enda att klaga på är väl just avsaknad av ett ordentligt torkrum för handdukar, blöta tröjor och sockar och annat som man vill ha inne i huset. Höstlägret i Hamburgsund präglades av gemyt, god mat och samvaro, gott humör och helt OK väder, även om solen inte var riktigt polare med oss. Det bästa var att ingen enda Sundsdykare snarkade på nätterna, ingen hade nån trasig eller inkomplett utrustning och dessutom – bäst av allt – var det inte en enda loser som råkade slinta med kniven och ha sönder luftblåsan på västen redan efter första dagens dykning. Halleluja! Eder/ Teddy Landén