Efter en hel vecka med ihållande hård blåst såg det ut som om Andreas, helgens dykledare, tvingades ställa in helgens dyk. På fredag eftermiddag blev det genast nya dykplaner när Riki ringde och tipsade mig om att Niklas Johansson (ordförande för tekniska kommittén i SSDF) samt några andra dykare från Landskrona tänkte dyka i ett näst intill bottenlöst stenbrott i närheten av Osby.

Klockan tio dagen därpå samlades Olof, Andreas, Håkan A. och jag samt sex dykare från Landskrona på McDonald’s i närheten av Osby (?) för att tillsammans åka till stenbrottet i Hägghult. Efter en utomordentlig genomgång av Niklas fick vi reda på att stenbrottet var fyllt med 4 grader kallt men klart vatten, hade total avsaknad av liv i någon form, hade ett maxdjup på ca 45 meter och förhoppningsvis ett siktdjup på 15 meter. Det lät minst sagt spännande. Efter ett snack med den medföljande, men icke dykande dykledningen från Landskrona, började vi sätta ihop utrustningen.

Andreas och jag var det första paret att gå ner i det varma ytvattnet. Efter att ha sjunkit några fåtal meter sänktes vattentemperaturen plötsligt med si så där en 20 grader, och den bitande kylan slog emot oss. Sikten var på sin höjd 6-7 meter, vilket gjorde att det blev ordentligt mörkt en bit ner. Stenbrottet var mycket riktigt helt livlöst, med undantag för ett par manetliknande geléklumpar, men hade å andra sidan mäktiga formationer och häftiga drop-offs. När Andreas och jag nådde vårt maxdjup på 37 meter hade dyket övergått till att bli ett nattdyk, det var fullkomligt kolsvart där nere! När vi lös med våra lampor såg det ut som om någon hade försökt skriva något mystiskt på en av de lodräta stenväggarna.På säkerhetsstoppet låg vi och värmde oss i det varma ytvattnet och letade febrilt efter tecken på liv, dock utan resultat. Det var ett mörkt, kallt och livlöst, men också spännande och väldigt annorlunda dyk.

Olof och Håkan hade skilda meningar om deras dyk. Håkan, som dök med våtdräkt, kom upp skakandes med illblåa läppar och nämnde någonting om att det var det kallaste dyket han någonsin gjort, och att en torrdräkt hade varit skönt. Han verkade dock ha uppskattat dyket för övrigt. Olof var helt lyrisk när han kom upp, och sprang nästan upp ur vattnet för att fortast möjligt byta flaska för att kunna göra ett andra dyk. Vi fick hejda honom lite i hans glädjerus. Ett par timmar senare, efter lunch och mer dyksnack, gjorde Andreas och Olof och dykarna från Landskrona ett andra dyk. Jag och Håkan ansåg att vi hade fått nog av mörker och kyla för dagen.

När dykarna kom upp ur vattnet och all utrustning var instuvad i bilarna, tackade vi Niklas, Stefan och de andra dykarna för en trevlig dykdag, och begav oss hemåt. Det var kul att dyka tillsammans med en annan klubb, och samtidigt prova en ny och väldigt annorlunda dykplats, som är ett bra alternativ till Kullen när det blåser för mycket.

/Johan P.