Det var återigen dags för klubbdyk, men en envis västanvind gjorde Kullahalvön olämplig som dykplats. Istället styrde vi kosan mot Österlen och den klippiga stranden nedanför Vik. Här ligger badplatsen med det lustiga namnet Prästens badkar, vilken även tidigare tagit emot dykare från vår klubb.

Nere vid havet sticker det skånska urberget upp ur myllan och bildar en relativt slät platå. Här byter man smidigt om, och de som inte dyker kan veckla ut sin filt för en stilla stund med havet som pulssänkare. När vi anlände var himlen molnig, och det var inte helt självklart att regnet skulle skona oss.

Det döks i två omgångar. Första paret i kunde snabbt konstatera att det inte handlade om dykning med tropikkänsla. Vattentemperaturen var kyliga sex grader, och de som inte packat ner sin torrdräkt skulle få ångra sig. Undervattensterrängen var inte vidare dramatisk. Klippbottnen tog sig i distinkta etapper ner till knappa sju meter. Efter några korta minuters simmande kom sandbottnen där ett större antal spättor låg och frös. Utöver dessa var sjön ganska glesbefolkad. Det kalla vattnet bjöd dock på riktigt bra siktförhållanden, och man kunde lätt se en dykare på 15-20 m avstånd.

Efter det att sista paret kommit upp ur vattnet tändes grillarna och korvar tillagades för att stilla hungern hos dykare och övriga utflyktsdeltagare. Värmen kom så sakteliga tillbaka till de kalla lemmarna, och efter en stunds lunchande tittade till och med solen fram. Allt som allt blev det ett lyckat klubbdyk och en trevlig dag.