Spännande dykning i kolsvart kalkbrott

Söndagens klubbdyk förlades till Klagshamns Kalkbrott.
Kalkbrottet var aktivt från 1901 till 1938 och under kriget förvarades sedan stenkol i brottet.

Vi var sex entustiastiska dykare som samlades vid kalkbrottets nordvästra kant. Vi hade först undersökt den södra sidan då ett välkänt dykforum förordade dyk där. Det visade sig vara långt att gå samt lika brant som på norra sidan. På norra sidan hade vi fördelen att bilarna kunde parkeras relativt nära. Man kunde byta om vid bilen och klättra ner för branten till den ca 4 m långa och 2 m breda stenstranden. Klättringen var brant men inte omöjlig.

Det hängde regn över oss och det blåste men nere vid kalkbrottet var det lugnt. Första gruppen gick i vattnet och kommenterade snabbt att "man ser ingenting". De gick ner och ca 5-10 minuter senare kom de upp igen. Tydligen var det dålig sikt och svårt att navigera. Gruppen försvann under ytan igen men efter totalt ca 30 min dyktid gav de upp och återvände. Tydligen inte världens bästa dykplats...

Nu var det vår tur. Vi hoppade i och tänkte att "så illa kan det inte vara". Vi gick ner och såg... inget... och så .. inget.. och så ... till sist visade det sig att det "inget" jag såg var en mjuk dybotten för jag landade på magen i dyn och den virvlade upp. Sikten innan plumset var ca 30-40 cm och efter plumset ca 3 cm. Min tålmodige parkamrat och jag fortsatte ca 30 cm från botten. Djupet var ca 8,5 m .Efter ca 10-15 minuter kom vi till ett stup. Kalkstenen var här ljus och det var lättare att se. Vi simmade över kanten och vände österut. Kalkstenskanten var ca 2-3 m djup och sedan sluttade botten nedåt. Vi kunde konstatera att det snabbt blev kolsvart. Spåren av stenkolet som förvarats i kalkbrottet hade gjort botten nästan helt svart. Någon enstaka sten stack upp. Vi vände på ca 13-14 m djup och kom upp till kanten igen. Den var intressant. Det fanns små grunda grottor in i kalkstenen och spännande formationer. Sikten var fortfarande ganska dålig och flera gånger märkte jag att jag simmat in under ett överhäng genom att slå huvudet i "taket". Tanken på den gamla filmen "Skräcken från Svarta Lagunen" dök upp i mitt huvud och jag såg mig om. Det syntes inga spår av bottenlevande monster. Sikten skulle väl förstås vara för dålig även för sådana. På väg tillbaka försökte vi åter navigera ca 30 cm från botten med hjälp av kompass. Det gick 'så där' för det räckte att man stötte i botten det minsta så såg man inget. Kom man mer än 40 cm från botten försvann likaså sikten. Efter 10 minuter utan sikt gick vi upp till ytan och ytsimmade de 50 meter vi hade kvar till stranden.

Ett annorlunda dykställe och med lite fantasi kan man inbilla sig att man utforskar en grotta på något exotiskt ställe... nej förresten - då måste man nog ha MYCKET fantasi.
Det här är inget dykställe för den som har minsta anlag för klaustrofobi. Det är heller inget bra dykställe om man vill se djur eller växter. Totalt såg hela dykgruppen 1 st fisk (abborre?) och några av de uppstickande föremålen i botten var nog någon slags växter.